upp och ner
Jag har bestämt mig för att fortsätta skriva bloggen. Först kändes det nästan onödigt att fortsätta skriva då den till stor del var till mormor men just av den anledningen så tycktes Mattias att jag skulle fortsätta. Förutom att fortsätta skriva till henne så har det här blvit min lilla länk till Sverige, när jag får läsa alla fina kommentarer.
De senaste dagarna har varit väldigt konstiga. Samtidigt som jag är ledsen så är allting väldigt svårt att greppa när man befinner sig på andra sidan jordklotet. Har dck haft väldigt fina kompisar som har tröstat mig och stöttat mig. Fick till och med en liten tröst present från kompis, ville nästan skratta. Finns självklart inga presenter i hela världen som hjälper men det känns ju ändå varmt i hjärtat.
På allt det här så fick jag för två dagar sen reda på att jag har fått stipendiet jag sökt. Stipendiet innebär alltså tre års studier i Japan, ett år japanska och två år design, undrar mest vad mormor skulle tyckt om det hela. Det är ju fantastiskt men tre år borta från Sverige..
Idag kommer min kompis Sebastian från HongKong för en liten weekend i mitt Tokyo. Hans ankomst till ära så fick jag nån typ av matförgiftning/magsjuka och låg hemma och kräktes igår. Livet är lustigt.
Saknar mina små bröder
mitt stipendie:
http://www.se.emb-japan.go.jp/monbukagakusho_specialtrainingcollege.htm
skriven
Din mormor skulle varit så stolt!! Visst skulle hon saknat dig, men hon var ju verkligen själv en sån äventyrerska och det här hade varit drömmen för henne när hon var ung! Och med alla dessa modäärna hjälpmedel så "träffas" vi ju nästan ändå! Tack o lov för internet och Skype!! ;) Love you o hälsa Sebbe!!