Du ljuva lördag



Jag tror inte att det är någon nyhet vid det här laget att jag gillar gå på caféer. Fika, helt enkelt. I didn´t choose fika, the fika-life choose me, skulle man kunna säga ;) Detta går väl kanske att säga om de flesta svenskar men jag har en extra soft spot för att upptäcka nya platser och framförallt nya cafén. 
Jag gillar att uppleva de olika stämningarna, menyerna, människorna, musiken och området caféet ligger i, det är som ett litet äventyr! 
Sen jag började jobba på caféet i Shinjuku för två år sen så har jag dessutom fått ett djupare förhållande till kaffe, drycken jag avskydde och vägrade ja, faktiskt ända fram till jag började jobba där!
 
Olika bönor, olika ''ihällningstekniker'' och så vidare. Därför var caféet vi besökte igår ett ställe som hade stått på min To Go Café lista väldigt länge, Blue Bottle Coffee. 
 
Blue Bottle Coffee ligger i ett område bara några stationer bort ifrån där vi bor, i Kiyosumishirakwa, men det var verkligen en helt annan feeling i det här området. Väldigt lufnt, mycket träd och grönt, låga hus och villor och en massa tempel och Shintoistiska lärocenter, varför vet jag ej men det var verkligen många på så liten yta.
 
Väl framma vid Blue Bottle var det kö ända ut på gatan. Lokalen liknande ett gammal lager, mycket betong och metallräcken och väldigt högt i tak. Coolt tänker ni kanske, och ja coolt kanske det va men det var något med hela stället som gjorde att jag inte kände mig hemma. Det gick liksom inte att slappna av, platserna var illa utplaserade och borden och stolarna var otympliga och obekväma. Det fanns liksom ingen själ i stället. Kalt och ovälkomnande...



Kaffet var dock gott, starkt och utan den där syrligheten vissa kaffesorter kan ha och som jag inte är något fan av. Yumes våffla var nygräddad, varm och väldit god i all sin enkelhet. Min saffrans och vanilj kaka va saftigare och smakrikare än jag trodde, lagom seg i mitten. 
 
Förståss var det också väldigt kul att de serverades i kaffefilter också! :D
 

Men kändes som sagt inte att jag kunde slappna av och njuta rikitgt. Så efter fikat prommenerade vi till en park i nerheten för lite solljus och höstluft. Det har varit så molnigt i Tokyo den senaste tiden.
 

 



 
 


Daikanyama in my heart



 
Jag tror faktiskt att det är min favoritstadsdel här i Tokyo, Daikanyama. I alla fall just nu ^ - ^
 
I tisdags efter att ha avslutat skola och jobb på caféet så mötte jag upp med Natsuko och åkte till just Daikanyama. 
Hon hade hittat ett café som serverade dubbelmackor, en av de senaste mattrenderna här, med allra största sannolikhet inspirerad av mattrenderna och kulturerna i USA. 
 






 
 
Det va ett himla mysigt ställe och mackorna var väldigt goda! Ett perfekt ställe för att slappna och ''catcha upp'' vad som har hänt i våra väldar sen vi sågs sist. 
 




 

Puuuh!

 
 
Åh herre gud va det tog på krafterna! Och plånboken/kontot har fått banta ordentligt! 
 
Det är nämligen så att jag i veckan har sökt till de två av universiteten jag vill komma in på! Musabi och Tamabi förkortas de, och det är två av toppskolorna här i Japan, när det kommer till konst ochdesign alltså. Såhär ser rankingen ut av populäritet/svårighetsgrad av toppuniversiteten här i Tokyo:
 
''Vanliga'' univeristet :                                     Konst och design univeristet :
 
1.Todai (Tokyo University)                             1.Geidai (Tokyo University of Art)
 
2. Waseda University, Keio University            2.Tamabi University, Musabi University
 
3. Hosei University m.m                                3.Joshibi University, Kogei University.
 
 
De jag har sökt till nu är alltså de universiteten på andra plats. Det är alltså väldigt kända konstskolor som bland annat har utbyten med Konstfack och det är med andra ord inte det allra lättaste att ta sig in... Men jag ska göra mitt bästa! Och därför så sökte jag denna vecka in till dom då det helt enkelt var dags för det! Men att bara ansökan kunde vara så svår - och dyr! Det hade jag inte förväntat mig.... 
 
Här i Japan älskar det stämplar och papper med intyg och bevis. Man måste också skriva helt enormt långa texter om varför man vill söka in och vad man planerar att göra om man blir intagen. När man sedan ska skicka allt detta pappersarbete så kostar det 35 000 yen! För mig som får alla mina pengar i yen är det alltså som att betala 3500 svenska kronor.. Och detta gånger tre, då jag har ännu en skola vars ansökningsperiod börjar om två veckor... Denna månad kommer jag alltså behöva betala 100 000 yen (10 000 kr) bara på ansökningsavgifter!!!
 
Det blir att leva på havregryn och ris resten av månaden... Vilket jag i och för sig redan gör xP 
 
Hela pärsen med insökan som var otroligt påfrestande för mig så firade jag med både Y... 
 
Promenad till Korakuen, stationen brevid oss med nöjesfält, park och Tokyo Dome!
 
Och sen firat med mina tjejer! 
 
Vi hade myskväll, Shane lagade en argentinsk maträtt kallat Pannelloni, från början italiensk men i Argentina har det mycket influenser ifrån Italien. :) Mycket gott! Och till efterrätt blev det kladdkaka med havregrädde och Orange is the new Black, den amerikanska serien alla har pratat om det senaste året. Har varit llite efter men nu har jag börjat kolla och diggar den verkligen!