Mamma gästbloggar del 2



Måndag 21 mars (kronologin på bloggen blir lite hoppig nu när jag bidrar...)

Tiden går så snabbt! Idag har det varit en röd dag här, så E har varit ledig från sitt ”arbaitu” (=deltidsjobb) och vi har varit på en dagstur till ett onsenområde söder om Tokyo. Underbart!

Man tar en promenad, badar onsen och äter nåt gott och shoppar kakor. Sen är dagen slut och det är dags att åka hem.

Igår var vi alla tre på Tokyos MOMA. Dit har jag velat gå länge men det har inte blivit av så jag var mycket nöjd med att vi äntligen kom iväg. Vi såg den fasta utställningen med japansk konst som löper från tidigt 1900-tal fram till idag. Och hann dessutom med en textilutställning som var vacker och inspirerande på många sätt.

 

I lördagskväll gick vi, som E redan skrivit om, på bio och såg The Danish Girl. Mitt första biobesök i Tokyo! Och ha ha, jag var lite skeptisk till att vi skulle se filmen mitt i smeten på en av Tokyos största och nyaste biografer...  gillar inte våra Stockholmsvarianter på såna där biopalats... Men jag glömde att jag var i Japan. Folk är tysta, diskreta och stillsamma. Här precis som överallt annars. Vilket gjorde hela upplevelsen mycket behaglig. Dessutom var det mörkt (och tyst) under hela eftertexten, skönt och lugnande för alla känslor som kommit upp. Folk satt kvar på sina platser i lugn och ro tills belysningen till slut tändes.

 

Torsdag 24 mars

Ikväll har vi varit och simmat! Vilket är en annan ”har-jag-aldrig-gjort-i-Tokyo-grej”. Simhallen var en av Tokyos största. 50 metersbanor för olika simhastigheter, en badvakt i ett högt vakttorn, och efteråt istället för bastu; såklart ett varmt bad. Man måste ha badmössa på sig i japanska simhallar och som tur var hade E två stycken;)

Jag tycker det är nice att göra vanliga saker när jag är här. Laga mat till exempel, är roligare när man får handla i en affär med konstiga grejer först. Så därför bestämde jag mig för att klippa håret under mitt besök. Och det var verkligen en upplevelse! Vi gick till Es kompisfrisör och först tvättade han mitt hår i minst tjugo minuter inklusive huvud- och nackmassage. Jag hade en duk över ansiktet för att inte något vatten skulle stänka upp och förstöra min fantastiska sminkning (!!) eller om det var för att jag skulle uppleva lite mer privacy under proceduren, det vet jag inte. Sen tillbaka i stolen frågade han om jag ville ha lite mer massage! Eh.., ja tack! Och så fick jag nack- och ryggbehandling. Sen klippte han mig. Noga och länge. Och fönade. Länge. Helt fantastiskt alltsammans!

Dagarna har dessutom fyllts med fler intressanta utställningar, fler besök i parker (!) och så lek med råttorna! Jag har gått en massa mil (känns det som!) ätit en massa god mat, softat hemma i lägenheten, besökt ett fantastiskt litet tryckeri för att hämta ut min japanska kompis visitkort. Gjort lite yoga på morgnarna med E och ja, jag har haft det lika bra denna gång som alla gånger tidigare!

 

Så det här får vara over and out från Ebi-mama!

Må gott!



 
 
 
 


Mamma gästbloggar del 1!




Torsdag 17 mars

Jag börjar faktiskt bli en van Japanresenär nu. Det här är min femte gång. Och jag har provat på rätt många årstider. I år är jag här nästan samma tid som jag var den allra första gången, som också var Elviras allra första gång.

Då var vi ett stort gäng på åtta personer som reste och levde tillsammans i nästan tre veckor. Vad jag minns, bland mycket annat, var att det var väldigt kallt! Mest förmodligen pga felaktigt val av kläder, men också pga det faktum som jag blivit varse vid andra utomlandsvistelser i sk varma länder; det finns ingen centralvärme i husen! Dvs det är ofta hemskt kallt inomhus. Och vill man få det varmare så måste man bekosta det själv, på ett mer direkt sätt än vad vi gör hemma i Svedala.



En lång inledning på berättelsen om att jag även denna gång har frusit! Sorry E!

Ja, inomhus alltså. Utomhus har det ju varit vår, och idag typ sommar! Det blir en sån dramatisk temperaturförändring här. Ena dagen har man strumpbyxor under jeansen, nästa dag får man klädpanik och vill gå barbent! Jag startade torsdagen räddhågset, trots goda prognoser, men tog med min ryggsäck för att utifall kunna lägga kläder där om... Den var proppfull på vägen hem;)

Nog om vädret, även om det är ett av mina absoluta favoritämnen!

Jag gillar parker och har besökt ganska många av Tokyos parker och nu återbesöker jag dem. Jag återbesöker dem eftersom det ju självklart är en annan växtlighet och blomning nu i mars än t ex i juni eller oktober. Nu är det dagarna innan dagen för den första officiella hanamin, dvs den första beräknade körsbärsblomsskådningen. Själv har jag inventerat några av de lokala bestånden och gissar på en till en och en halv vecka kvar innan full blomning.

I väntan på sakuran så blommar kamelian, och (här inväntar jag svar från syster Anneli om vilka de är) gula buskar och träd och blå blommor. Och så magnolian;)

Parkerna är bra på många sätt, det har jag skrivit om vid tidigare gästinlägg. För mig, förutom blomsterprakten, så en plats för vila från storstadens hets. Man kan ta en tupplur också! Hemma vet jag inte om jag skulle palla att sova själv i en park, men här känner jag mig fullkomligt trygg. Och inte så himla konstig heller. Det är rätt mycket folk som sover i parkerna;)




 

Mammas gästblogg

 
Måndag morgon. Nu har jag varit här i en vecka lite precis. Och, vilket jag försöker säga till mig själv när tiden flyger iväg, jag har en hel vecka kvar!
Den här morgonen befinner vi oss fortfarande i den lilla onsen-orten Kusatsu som ligger  fyra timmars bussresa nordväst om Tokyo. Här har vi tillbringat en skön helg med bad, promenader, god mat och en massa kak- och godisätande. Vet att Elvira flera gånger här på sin blogg beskrivit vad onsen, japanska bad, är och hur det går till, så det ska jag inte gå in på i detalj igen;) Men den här lilla platsen var extra cool tycker jag då det mitt i byn ligger en stor framspringande varm källa. Det är som om byn växt fram runt den. Och var man än går så ryker det upp varm ånga ur gatubrunnarna.
Alla hotell och ryokans (traditionella japanska hotell), har givetvis egna små onsens lämpliga att ta det sista kvällsbadet i, men i huvudsak handlar en sån här vistelse om att man går omkring och besöker de större offentliga baden. Vilket vi alltså har gjort. Däremellan så äter man, fikar och shoppar kakor, godis och mat;) Vilket vi också har gjort samtidigt som vi än en gång förundrats över japanernas enorma intresse för att äta eller laga mat, samtidigt som det är ytterst sällan man ser en överviktig japan... På tv, hmm... de kanaler som E oftast har på, så är det kontinuerliga matlagningsprogram av alla de slag. Igårkväll såg vi en gastkramande duell mellan en vanlig matlagningsintresserad kvinna och en proffslagare av deras sk bentolådor. Bentos är väldigt centrala i en japans vardagsliv. Det är matlådor som man antingen fixar till själv eller köper färdiga. Och att dessa inte bara ska se fantastiska ut utan även smaka delicious är en självklarhet! Så här fick vi se en kamp (!!) där bentoproffset visade "hemmafrun" hur steken skulle stekas för att smaka bäst när man ska äta den kall i en låda tio timmar senare. Det hela ackompanjerat av juryns ahhanden och åhhanden.
 

 








 
Vi åkte som sagt norrut, och därmed in i hösten. Hade ju hoppats få se lite av den färgprakt som naturen då bjuder på, och som inte står långt efter körsbärsblommningen i betydelse för japanerna. Så vi blev glada när vi på morgonen gick runt i byn och kunde konstatera att nu har det börjat! Det är ju de japanska lönnarna som är mest spektakulära med sina vackra små klarröda blad. Vädret var underbart; klar himmel och strålande sol och en temperatur runt 20 grader.
Överlag har det varit varmare här än vad jag trodde det skulle vara. Härligt, men halva packningen är onödig... Men jag är en värmeälskare så det gör inget att jag får ha samma kläder lite väl många dagar! Hoppas på samma tur nästa vecka då jag vill återbesöka några av de många parker jag var på förra gången jag var här.
 

 
Innan vår lilla tripp så tog E med mig till ett område som hon skrivit om här och som hon gillar skarpt; Daikanyama. Och här som på flera andra platser i Tokyo som hon tagit mig så hamnar man plötsligt in en helt annan stad, känns det som. På gångavstånd till de mest galna områdena med skyskrapor, gigantisk neonreklam och enorma gallerior så kan man nästan hamna i Aspudden; lugnt tempo, charmiga butiker och kaféer och låga coola hus. Det här området, precis som det som E och Y nu bor i, liknar Södermalm lite. Avslappnad bohemlyx med kulturella och alternativa förtecken;)
Jag förstår att Elvira känner att hon mer har hittat hem där de nu bor. Och jag känner mig själv mer hemma och bekväm i dessa kvarter. Och lägenheten är så mysig! Stor, ja lika stor som min där hemma;) Solig och ljus och praktisk, och det finns bra plats för en gästande mamma!
 




 
I övrigt så blir ju det mesta lättare i ett främmande land ju fler gånger man är där. Idag när vi låg i badet med några andra kvinnor som E kom i samspråk med, så kunde jag förstå bitar av deras samtal. Dvs jag hörde enstaka ord och ja, fattade typ i alla fall något. Sånt känns kul. Särskilt med ett språk som inte liknar något annat jag känner till. Likaså är tunnelbanan rätt bekväm för mig nu. Den är ju tydlig och enkel. Det största problemet är väl att en station kan ha typ 10-12 utgångar... Och därmed så kan man ju ändå hamna väldigt fel. Jag har också vant mig vid att räkna upp beloppet jag ska betala på öret, oavsett vi är i en butik eller restaurang så får man tillbaka en växel som ibland kan handla om 0,3 öre. Aldrig någonsin dricks. Så vill man inte ha plånboken full av en massa små 0,3-öringar så gäller det att betala med dem!
 

Nu sitter vi på bussen hem. Ute är det kolsvart och mörkret faller snabbt här. Inget långsamt skymningsljus som hemma i Svedala. Vi är trötta men väldigt rena;) I morgon kommer min och Es kompis Eva-Britt hit! Det ska bli himla kul, och eftersom E går i skolan en hel del och dessutom har jobb, så ska jag få vara ciceron. Vi får hoppas att jag lagt det viktigaste på minnet. Mitt lokalsinne är fruktansvärt...
 
Over and out from Mama-san!