Gästblogg 4: Näst sista dagen...
Efter regn så kommer sol, så kommer regn, så kommer sol... Ja, så har det varit de senaste dagarna. Just nu befinner jag mig i en park, ännu en park, för att jag älskar de japanska parkerna i Tokyo! Den här parken besökte jag i förrgår, då det var en regnig dag, så idag när solen strålade på morgonen begav jag mig hit igen. Den ligger så löjligt mitt i den allra mest brusande stadsdelen, ett stenkast från ett tempo som kan få vem som helst att knäcka ihop. Här finner man friden!
Den här parken är uppdelad i en fransk formell del, en engelsk landskapspark och en traditionell japansk parkdel. Vilket gör att man kan tillfredsställa många olika behov i samma park. Picknicka i den engelska, rosfrossa i den franska och meditera i den japanska.
På tal om parker så känns det just nu som om nature's taking over... All värme och fukt har gjort att det grönskar på ett nästan onaturligt sätt, vilket ju i sig är en omöjlighet... Men, trots allt, nästan lite skrämmande...
Personligen har jag varit lite nervös de senaste dagarna inför möjligheten att det nu också är den allra bästa förutsättningen för Japans livsfarliga insekter att träda fram!
Elviras kompis Ronja berättade livfullt om allt läskigt hon googlat kring mördarbin och larver beväpnade med nervgift - som kan hoppa! Detta förutom giftiga ormar, spindlar och grodor... Well, so far i denna park har jag bara blivit attackerad av vanliga myror;)
Min vistelse här lider mot sitt slut, för denna gång. Så jag avslutar med några komprimerade iakttagelser; tunnelbanesystemet är förträffligt välskyltat och organiserat, till skillnad då från vägnätet... Har också insett att det rör sig lika många människor under jord som ovan. Så häpnar man över den mängd människor man möter på gatan ska man veta att lika många förflyttar sig under marknivå, ibland på flera olika plan.
Eftersom det är trångt om utrymme så bär alla mammor (nån enstaka pappa har jag sett) sina barn i barnselar på magen. Ser skönt och gulligt ut;)
Ah, sen har vi ju det här med pengar... Man ger aldrig, aldrig dricks! Och allt betalas exakt ner på den minsta lilla myntnivån som är ca 0,7 öre! Jag har försökt säga att det är bra så, när de vill ge mig typ 15 öre tillbaka, då ser de helt förskräckta ut och säger absolut och generat nej.
Sen är det ju välkänt med den japanska artigheten, jag skulle nog mer vilja se den som en fulländad hänsynsfullhet eller omsorg, som går igen i den minsta lila futtiga situation. Tänker till exempel på detta med hur man sitter i tunnelbanan. Oavsett vagnen är full eller om det finns en massa tomma säten, så sitter alla med sina väskor i knäet! Man tar aldrig upp en plats invid sig själv med sina prylar. Har man stora saker så finns det hatthyllor i alla vagnar.
Vidare är det tyst i tunnelbanan, eller tyst och tyst, det låter, plingar och informeras konstant, men människorna är tysta. Precis som hemma så sysslar huvuddelen med sina telefoner, men ingen pratar i dem. Rätt så vilsamt anser jag som fortfarande stör mig på att jag hemma tvingas lyssna på folks privata konversationer...
En mer formaliserad omsorg är de allmänna toaletterna! De finns verkligen överallt, och är alltid superrena och fräscha. De finns på alla tunnelbanestationer och i mängder i alla parker. Och de är gratis!
Nedan: E fräschar på en offentlig toa i tunnelbanan.
