yolojapan.blogg.se

Jag är så trött att jag tror jag svimmar! Trött fysiskt, men mest psykist!

Det är inte helt över än, men det värsta är i alla fall avklarat! Jag har nu avslutat alla presentationer och intervjuer, test och uppsatsskrivningar på de tre universiteten jag sökt till! Jag har redan fått reda på resultatet ifrån en av dom, och jag kom in! Så nu väntar jag alltså på resultaten ifrån de två sista! Huga!

 

 

I söndags firade jag min första ``fria`` dag med att hänga med Natsuko :) 

Vi träffades i ett av mina favorit distrikt (har nämnt det ett flertal gånger tidigare) Daikanyama. Jag tog med Natsuko till ett av mina favvo caféer. Ett litet café där de bakar eget bröda, har billig lunch och gott kaffe! Vad jag inte visste om var att det tydlegen är ett väldigt hundvänligt café! Alla på caféet, förutom Natsuko och jag hade hundar med sig. Inte oss emot, Natsuko har två hundar hemma i Gunma-prefekturen, där hon kommer ifrån. Och jag, som ni säkert vet, älskar allt med päls och fyra ben! ;) 

 

Det blev som en extra god krydda på maten liksom! 

 

 

 

Natsuko går på universitet och studerar psykologi, om den mänskliga hjärnan, men även om olika djurs hjärnor och funktioner. Hon gav många fina och peppande ord om universitet, och att välja rätt. Vilket kändes väldigt tröstande och stärkande :) Sen så blir det förståss alltid långa intressanta diskussioner om hjärnan och olika teorier oss emellan, hihi! Jag har blivit förkyld och hade ont i halsen och de blev inte precis bättre av allt pratandes men det var det värt! ;D

 

 

På vägen till stationen får jag syn på något väldigt underligt...

 

 

 

Det sitter en lifslenade rovfågel(är det en örn? falk? jag är inge bra på fågelsorter) uppflugen på en mur! Först trodde jag att den var uppstoppad då den inte rörde på en fjäder, men när jag såg kopplet runt fotleden och slutligen att den rörde på huvudet, så förstod jag att den va på riktigt! Men va? Är det alltså någon som äger den, och låter den sitta ute mitt i tokyo-kylan? Mitt bland radhusen i Daikanyama, lite sorgligt men också himla underligt...