Mammas gästblogg

 
Måndag morgon. Nu har jag varit här i en vecka lite precis. Och, vilket jag försöker säga till mig själv när tiden flyger iväg, jag har en hel vecka kvar!
Den här morgonen befinner vi oss fortfarande i den lilla onsen-orten Kusatsu som ligger  fyra timmars bussresa nordväst om Tokyo. Här har vi tillbringat en skön helg med bad, promenader, god mat och en massa kak- och godisätande. Vet att Elvira flera gånger här på sin blogg beskrivit vad onsen, japanska bad, är och hur det går till, så det ska jag inte gå in på i detalj igen;) Men den här lilla platsen var extra cool tycker jag då det mitt i byn ligger en stor framspringande varm källa. Det är som om byn växt fram runt den. Och var man än går så ryker det upp varm ånga ur gatubrunnarna.
Alla hotell och ryokans (traditionella japanska hotell), har givetvis egna små onsens lämpliga att ta det sista kvällsbadet i, men i huvudsak handlar en sån här vistelse om att man går omkring och besöker de större offentliga baden. Vilket vi alltså har gjort. Däremellan så äter man, fikar och shoppar kakor, godis och mat;) Vilket vi också har gjort samtidigt som vi än en gång förundrats över japanernas enorma intresse för att äta eller laga mat, samtidigt som det är ytterst sällan man ser en överviktig japan... På tv, hmm... de kanaler som E oftast har på, så är det kontinuerliga matlagningsprogram av alla de slag. Igårkväll såg vi en gastkramande duell mellan en vanlig matlagningsintresserad kvinna och en proffslagare av deras sk bentolådor. Bentos är väldigt centrala i en japans vardagsliv. Det är matlådor som man antingen fixar till själv eller köper färdiga. Och att dessa inte bara ska se fantastiska ut utan även smaka delicious är en självklarhet! Så här fick vi se en kamp (!!) där bentoproffset visade "hemmafrun" hur steken skulle stekas för att smaka bäst när man ska äta den kall i en låda tio timmar senare. Det hela ackompanjerat av juryns ahhanden och åhhanden.
 

 








 
Vi åkte som sagt norrut, och därmed in i hösten. Hade ju hoppats få se lite av den färgprakt som naturen då bjuder på, och som inte står långt efter körsbärsblommningen i betydelse för japanerna. Så vi blev glada när vi på morgonen gick runt i byn och kunde konstatera att nu har det börjat! Det är ju de japanska lönnarna som är mest spektakulära med sina vackra små klarröda blad. Vädret var underbart; klar himmel och strålande sol och en temperatur runt 20 grader.
Överlag har det varit varmare här än vad jag trodde det skulle vara. Härligt, men halva packningen är onödig... Men jag är en värmeälskare så det gör inget att jag får ha samma kläder lite väl många dagar! Hoppas på samma tur nästa vecka då jag vill återbesöka några av de många parker jag var på förra gången jag var här.
 

 
Innan vår lilla tripp så tog E med mig till ett område som hon skrivit om här och som hon gillar skarpt; Daikanyama. Och här som på flera andra platser i Tokyo som hon tagit mig så hamnar man plötsligt in en helt annan stad, känns det som. På gångavstånd till de mest galna områdena med skyskrapor, gigantisk neonreklam och enorma gallerior så kan man nästan hamna i Aspudden; lugnt tempo, charmiga butiker och kaféer och låga coola hus. Det här området, precis som det som E och Y nu bor i, liknar Södermalm lite. Avslappnad bohemlyx med kulturella och alternativa förtecken;)
Jag förstår att Elvira känner att hon mer har hittat hem där de nu bor. Och jag känner mig själv mer hemma och bekväm i dessa kvarter. Och lägenheten är så mysig! Stor, ja lika stor som min där hemma;) Solig och ljus och praktisk, och det finns bra plats för en gästande mamma!
 




 
I övrigt så blir ju det mesta lättare i ett främmande land ju fler gånger man är där. Idag när vi låg i badet med några andra kvinnor som E kom i samspråk med, så kunde jag förstå bitar av deras samtal. Dvs jag hörde enstaka ord och ja, fattade typ i alla fall något. Sånt känns kul. Särskilt med ett språk som inte liknar något annat jag känner till. Likaså är tunnelbanan rätt bekväm för mig nu. Den är ju tydlig och enkel. Det största problemet är väl att en station kan ha typ 10-12 utgångar... Och därmed så kan man ju ändå hamna väldigt fel. Jag har också vant mig vid att räkna upp beloppet jag ska betala på öret, oavsett vi är i en butik eller restaurang så får man tillbaka en växel som ibland kan handla om 0,3 öre. Aldrig någonsin dricks. Så vill man inte ha plånboken full av en massa små 0,3-öringar så gäller det att betala med dem!
 

Nu sitter vi på bussen hem. Ute är det kolsvart och mörkret faller snabbt här. Inget långsamt skymningsljus som hemma i Svedala. Vi är trötta men väldigt rena;) I morgon kommer min och Es kompis Eva-Britt hit! Det ska bli himla kul, och eftersom E går i skolan en hel del och dessutom har jobb, så ska jag få vara ciceron. Vi får hoppas att jag lagt det viktigaste på minnet. Mitt lokalsinne är fruktansvärt...
 
Over and out from Mama-san!
1 tokyoyo.se:

skriven

Så mysigt med 2 veckors mamma-besök! Och kul att höra din syn på saken. Vill gärna se Japan i höstskrud, än har jag bara lyckats med varma dagar i september/oktober i Tokyo och Osaka. Nästa resa kanske...

Svar: Ja i Tokyo och Osaka blir det nog inte rött och fint förrän någon gång i November, så det var därför vi tog lite högre upp :) Men ja, du kan säkert lyckas pricka in det nästa höst resa! :D
Elvira - エビ

2 Ellet:

skriven

Hallåj! Vad härligt det låter och äntligen lite bakelser. Ha så kul när EB kommer. Kram

Svar: Haha vi har bara döljt alla sötsaker vi satt i oss hittills ;) Vi får väl bli bättre på att fota det hädanefter :)
Elvira - エビ

Kommentera här: