Jag lever jag lovar!
Herre gud, nu är jag så efter i uppdateringen att jag nästan inte vet vart jag ska börja!
Men jag ska försöka ändå! ;D
Först och främst så började min skola efter lovet igen, för cirka 3 veckor sen. Det var dags för den allra sista spurten innan studenten! Och öven ifall examens cermonin är i mitten på mars så är redan skolan över för min del - nästan i alla fall!
Det är så det ser ut, det japanska skolåret, särskilt på högskola eller universitet. Man hinner knappt påbörja studierna igen efter vinterlovet innan det är dags för det längsta lovet på året, vårlovet! Då det är då man avslutar ett skolår för att antingen gå ut skolan eller gå upp ett år! Tvärtemot oss alltså, som börjar på nytt på hösten :)
Så vad har jag gjort under de senaste 3 veckorna? Haft några få sista lektioner, haft prov i bland annat Färglära och Materialvetskap. Och så främst, arbetat och slutfört mitt examensarbete! Projekten vi alla i klassen har jobbat individuellt på under ett halvårstid. I lördags hade vi den slutliga presentationen (där jag var tvungen att gå upp allra först :S) och om ca 2 veckor ska vi ställa ut på ett konstmuseum i Ueno! :D
En riktig pers har det varit, särskillt genom att samtidigt ha fullt upp med att söka till universitet, göra prov och intervjuer. Puh!
Hela presentationsdagen va en emotionell upplevelse och flera grät av både nervositet och utmattning. Efteråt firades allt med att gå ut med lärarna som varit våra mentorer under projektets gång. Ett riktigt härligt avslut på det hela!
Tackar verkligen för den här tiden! Är så otroligt glad att jag överhuvudtaget fick den här möjligheten att få ett stipendie och komma till Japan. Har lärt mig så otroligt mycket. Självklart om design och skapande, men ännu mer om mig själv och människor, och så mycket bättre min japanska blev när jag kom till den här skolan!
Jag har ju varit ensam som utbytesstudend och det har varit tufft, mycket som skiljer sig, särskilt då många av min klassisar alldrig har varit utomlands eller ens pratat med någon icke-japan tidigare. Men vi har lärt oss om varandra och jag är så glad att jag har fått lära känna alla de här månniskorna!
Oh herre! Nu sitter jag nästan och snyftar här på starbucks! Men ja, jag är hemskt glad och tacksam! Och att alla nu här har velat vara me doch följa min resa såhär långt! Kramar till er allihop!